Vi går genom parken i norra Washington Heights där vintergäcken precis börjat blomma. De amerikanska ekorrarna showar i träden och weedröken är tung. Här ligger det ”medeltida klostret” The Cloisters, anlagd på 1930-talet som en del av Fort Tryon Park.
I enlighet med den amerikanska regeln om glömska och alltings bisarrhet skapade John D. Rockefeller Jr detta kloster med gamla (vissa av dem eventuellt plundrade under Franska revolutionen?) delar av nedmonterade europeiska kloster. Allt detta är hopklistrat med cement och byggnaden ser liksom gammal ut.
I ”klostret”, som är en del av The Met, finns även en samling av medeltida konst- och kyrkoobjekt, från Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien, och så vidare. Jag är en inbiten museiskylt-läsare men här kommer jag på mig själv med att bara svepa över dem med blicken. Det spelar ingen roll att 1300-tals-lejonet framför mig kommer från Emilia i norra Italien. Utanför sin kontext är det bara ännu en sak. En upplevelse som kan uppstå på många museer, särskilt de vars samlingar bygger på kolonial plundring. Här ännu tydligare, på något vis, eftersom det är tvärtom(?).
Med förbehållet att någon skylt kan finnas i en avlägsen del av parken är det anmärkningsvärt hur den historia som platsen de facto torde vara rik av – ursprungsbefolkningen Wiechquaesgecks, som bodde där fram tills det sena 1600-talet, inte nämns. Jag får googla mig fram till att de bodde exakt där vi står: ”They also inhabited Fort Tryon Park until the late 17th Century when the Dutch colonists succeeded in removing them. The Wiechquaesgecks last occupied the Fort Tryon area in 1669 but did not relinquish their claims to the land until 1715.”
Men det är inte bara den glömskan som skriker i parken. Inte heller den verksamhet eller de arbetare som byggde Rockefellers rikedom: kolgruvorna, nämns. Den John D. Rockefeller jr som anlade platsen var nämligen, före att han blev känd som mecenat och “patron of the arts”, ansvarig för Ludlow-massakern i Colorado 1914, ansedd som en av de värsta under 1900-talet i USA. Där mördades över 20 strejkande kolgruvearbetare, inklusive familjer med barn, med kulsprutor av de särskilda säkerhetsstyrkor som gruvföretaget anlitade.
Några av de strejkandes krav var: åtta timmars arbetsdag, betalt per timme och inte per ton kol, erkännande av fackföreningen som förhandlare, att få handla i vilken affär de ville och inte bara i gruvföretagets, samt att de befintliga arbetsmiljölagar som fanns skulle följas.
De mejades ner och brändes i sina tält, som de bodde i efter att de vräkts från gruvföretagets boenden.
Vi går ut på terrassen och ser västerut över New Jerseys skyline. Nedanför pilar bilarna men här uppe på höjden är det helt stilla.
P.S. I morgon den 13 februari anordnas en kväll i solidaritet med palestinska författare och journalister på Hägerstens medborgarhus i Stockholm. Tips till er alla som är i stan.